det är så underbart och stärkande i fjällen...

Ja, nu har man kommit hem till verkligheten igen efter två underbara dagar i fjällen. Den här gången bar det av till Borkafjäll som ligger ganska nära Kittelfjäll. Helt underbart. Men det var en tråkig sak, det var att min kära vän Magdalena inte kunde fälja med på grund av bittra arbetskamrater. Så det blev jag, kusin Sara, kusin Ulrik, Ove och David som körde våra skotrar bland de mäktiga fjällmassiven likt inlandscowboys kan man säja. Jag har hittat kärleken i mitt liv! En Yamaha ET 250, nu vet jag inte om jag skrev rätt, men på ett ungefär i alla fall:) Den var röd en gång, men nu är den så där charmigt vit/rosa blekt. Åh, den är underbar! Den enda som hände den här helgen var att jag råkade fara ner med Et:n i en liten men naggande god vak (som förmodligen var för grund och mesig för att ens kallas för vak, men eftersom jag är en riktig dramaqueen så väljer jag att kalla det för vak, just därför att jag gillar dramatik) men eftersom den underbara lilla sockerärten är så lätt och smidig kunde jag på ett mycket självständigt och cowboyaktigt sätt dra upp henne ur vaken själv. Sen körde jag dock vilse eftersom jag tappade bort Ove och Sara i all denna dramatik. Drama,drama drama. Men skam den som ger sej, en bra bit närmare Kittelfjäll än vad jag  borde vara insåg jag att jag var fel, vände med pärlan och hitade hem, mycket självständigt! Jag kan hantera mina egna katastrofer som sagt.:) En annan iaktagelse jag gjort under helgen är att inlandspojkar aldrig tycker att något är något. Vi tar vaken som exempel, för att en inlandspojke ska tycka att det är märkvärdigt att dra upp en skoter ur en vak så måste vaken för det första vara ett hav, som dessutom saknar fasta iskanter på sidorna, och han skulle måsta köra rakt ner i vattnet och skotern måste sjunga allra minst 25 meter. För att han sedan ska accepteras i "inlandspojkgänget" igen måste han själv dyka ner och få tag på skotern, för att sen simma upp med den och dra den upp för dom lösa iskanterna och sedan bära hem skotern på sin axel. Då kan han bli accepterad i gruppen igen och inte bli utfryst för att han var klantig och körde ner i en vak.
Där står min älskade och blänker i solen.
Over and out!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0